Det muntliga berättandet har flera pedagogiska fördelar, men det kan samtidigt vara svårplacerat i dagens undervisning. Ola Henricsson vid Göteborgs universitet har skrivit en avhandling om ämnet.
Anekdoter, minnen och sagor. Det muntliga berättandet har under historien varit ett återkommande grepp bland pedagoger. Samtidigt visar nutida forskning att berättandet kan ha en positiv inverkan på elevernas lärande och utveckling.
Det skriver Ola Henricsson i avhandlingen han disputerade med tidigare i höstas. Där tar han sig an det muntliga berättandet ur ett lärarperspektiv.
Han har intervjuat 40 lärare, observerat lektioner och spelat in lärare och lärarstudenter när de har använt sig av muntligt berättande, något som kan ske både planerat och spontant.
Men trots att lärarna i studien beskriver berättelserna som ett sätt att skapa intresse och bygga relationer uttrycker de också att det är svårt att mäta vad eleverna lär sig av berättandet.
– Vi har i dag en instrumentell syn på undervisningen med specifika mål och att man kontinuerligt ska mäta utfallet av undervisning. Det finns därför en risk att läraren tycker att muntligt berättande inte passar in. Men ur ett bildningsperspektiv är muntligt berättande i stället en möjlighet för gruppen att lära tillsammans och att lära om livet inom ramen för ämnesundervisning, säger Ola Henricsson i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Text av Felicia Green
